Dagens Nyheter – 6 december 1869, sida 1

kommas, och det blir ingen lätt sak — jag blir kanske till sist tvungen att sjelf resa dit ut för att qvarhålla gunstig herrn vid vetenskaperna. — F-—n besitta, den der pilten med pil och båge, som ännu i vår prosaiska tid spelar oss så många streck! Nå, nå, han har rätt, den bytingen — han och ingen annan. Och med denna kraftiga slutfras sköt doktorn detta ämne i bakgrumaden och vände sina tankar odeladt till dagens värf och läkarpligter. . Hans mottagningsrum hvimlade hela förmiddagen af fattiga sjuka, till hvilka han med outtröttlig vänlighet utdelade såväl råd som medikamenter, och fördrog med en Jobs tålamod deras oäadliga och osammanhängande beskrifningar på sina krämpor; men började de i gråtmild ton öfverhopa honom med sina tacksägelser, då brast tålamodet och med en kraftig ed blefvo de hastigt och lustigt affärdade. Hjelpte ej detta, reste sig vår doktor i högsta vrede från stolen, tog dem i armen, Öpprade dörren och ropade: — Ryk och dra dit pepparn växer — till nästa gång du får något ondt — då välkommen hit: . De fattiga, vanda vid Bernards välgörenhet, fördrogo gerna hans egenheter och läto deraf ingalunda afskräcka sig att snart komma tillbaka, och långt utom hans egentliga