Sextonde kapitlet. — Karin, min bästa Karin! För all del gör dig ledig från hushållet och barnungarne och kom in till mig. Du måste ställa tillrätta mitt lynne, som blifvit rakt förstördt och gallsprängdt af denna morgondusten — detta var Bernards tilltal, i det han tittade in i köket, der hans syster som bäst var sysselsatt med att baka bröd och hade rätt svårt att frigöra sig; men det hbjelpte ej — hom rekommenderade hushållsomsorgerna med vänlighet till tjenstflickan och skyndade in till brodrem. Han gick orolig fram och åter på golfvet och ropade mot henne: — Tusan f—n, jag amputerar hellre tio ben och ett tjog armar, än jag krossar ett par fickhjertam, det var ett satans göra; men nu är det gjordt i grund och botten. Jag ville just att du skulle sett med hvilken olika hållning de togo slaget, och du må tro att det vari elfte timman, ty Martha hade uppviglat Amelie, så att denna stod beredd att anställa en familjerevolution, och fru Maria skulle nog af hjertans grund understött henne, ty hon kan icke lida den der sprättiga Leiler. Jag vände mig naturligtvis först till Martha för att få henne till bundsförvandt, och hon, du — ja, hon är sig alltid lik —,en vulkan med en is