Dagens Nyheter – 4 december 1869, sida 1

lön, hvilka framtidsutsigter, hvilka möjligheter till utveckling af sin embetsmannaduglighet hafva de dermed förvärfvat? De, som äro yngre till åren och behöfva ett vidsträcktare fält för sitt arbete, skaffa sig sysselsättning derjemte, och andra, som hufvudsakligen tänka på att skaffa sig högre inkomster, söka att finna flere underordnade tjenster af det slag, som uteslutande grundar sig på mekanisktarbete, utan att behöfva derför förvärfva någon högre duglighet. På detta sätt bildar sig mellan de högre befattningarne och de lägsta graderna liksom en vall af routine, som den verkliga förtjensten någon gång öfverspringer, men hvilken i de flesta fall verkar såsom en fördämning, Det har blifvit oss sagdt af en embetsman att numera finns det i konungens kansli ingen kopist, som icke sysselsättes med sådana vigtiga arbeten som uppsättande af berättelser, förslag till resolutioner och dylikt. Vi förneka ej möjligheten deraf, men det betyder icke mycket, emedan hela det arbete som verkställes i regerings-expeditionen är af formel beskaffenhet. Det har derför visat sig, och af departementscheferna blifvit mer än en gång offentligt erkändt, att till alla sådana befattningar som förutsätta verkliga insigter, såsom expeditionsoch byråchefer, sekreterare i komitter och vigtigare riksdagsutskott, har man nödgats söka kandidater utom de vanliga embetskategorierna, medan sökande till de simplare befattningarne alltid funnits att tillgå i stort öfverflöd. Men saken är ganska lätt förklarlig. Utom expeditionschefens befattning är det ingen som fordrar verklig sakkunskap. Expeditions-sekreteraren har att, utom upprättandet af de för föredragningen nödiga berättelserna, hufvudsakligen ansvara för uppsättning, utlemnande till renskrifning, kollationering och afsändning af de från departementet utgåeride expeditionerna. Det säger sig sjelf att detta arbete fordrar noggrannhet, såsom den yttersta frukten af regeringens verksamhet, men man kan icke föreställa sig huru enkelt det i grunden är. Protokollsföringen inför k. mit i statsrådet inskränker sig till den simpla tunktionen att uppräkna närvarande statsråd; afskrifva departementschefehs föredragnings-promemoria och anteckna hvad af honom meddelas såsom beslutadt: allt som -derutöfver anföres till protokollet erhåller han uppsatt på papper celler dikteradt. Att uppsätta ett beslut är att afskrifva expeditionschefens eller vederbörande expeditions-sekreterares promemoria, och dertill i marginalen foga en afskrift af hvad i statsrådet blifvit beslutadt.