Dagens Nyheter – 3 december 1869, sida 2

— I0f måste jag åsidosätta all för er lycka skad lig grannlagenhet och gå rakt på saken. .-. Således, Amelie, förneka ej att du . .. — Att jag, kära Martha? ... inföll Amelie häftigt och besinningslöst; men om. också jag ingenting har mot Wilner, så har han så mycket mera mot mig; det. är ju dig — dig som han . .. — Mig? Min musik, menar. du . .. och på det att icke denna talang måtte fattas dig, vill jag att du flitigt öfvar. dig, så att du snart kommer, lika långt som jag. — Så dutalar! Nej, Marthal Narras icke med mig! Bedrag mig ickel Jag kan blifva tokig! Ja,.det är ej långt:.borta . . Jag vet ju att du är allt för Wilmer .. Hans bästa vän, det har:han tusen..gånger sagt ech mer. än så, det har jag sjelf sett tusende bevis på: den. sista aftonen... . Ja, det är nog ... Låt oss tala, omnågot annat. — Amelie! Amelie! Hvad du är häftig! Hvad såg du den sista aftonen? Att Wilner höll min hand, att han tackade mig för musiken, och det char du aldrig sett förr? Din toka, hur kan du ;,vara så enfaldig och tro att någon förälskar sig i den som — som ser ut som jag? — Åh, Martha! Hela verlden kan med allt skäl förälska sig i dig. — Bah, min vän! Jag känner veriden bättre än att misstänka den för det ona