Dagens Nyheter – 2 december 1869, sida 2

sinnesstämning icke tillfällig? Martha, du är icke lycklig, din musik säger mig det tydligare än något annat . . . Om någon sorg trycker ditt sinne, hvarför får jag ej dela den? O, Martha, hvarför förskjuter du mig? — Hvarför? Derför . . . derför . . . Släpp min hand, och jag skall spela något muntert för dig, eller jag går efter ljus, och jag är viss att din veka, drömmande sinnesstämning skall förflyktigas vid åsynen af mitt — Icende ansigte . .. Det låg en bitter, en hjertskärande ironi i Martbas ord och i den rögt, med hvilken de uttalades; men Wilner märkte det ej, ty nu hördes röster af några kommande och Amelie inträdde, åtföljd af Karin Bernard och Rosalie. Karin helsade Martha och Wilner med det gladaste leende och började att i munter ton berätta, huruledes hästen på resan till Aspviken trampat på något hvasst föremål, börjat halta och såmedelst fördröjt hennes och Rosalies ankomst ända till skymningen m. m Amelies snabba blick hade genast uppfattat, att Wilner såg särdeles bortkommen ut, att han hållit Marthas hand mellan båda sina då de inträdde, att på Marthas ansigte tydligen kunde spåras nyss utgjutna tårar, och att båda hade svårt att med intresse deltaga i det allmänna samtalet. Alla dessa iakttagelser försatte Amelie