I fråga om ordnandet af renhållningen å gator och gårdar inom hufvudstaden bifölls hvad beredningsutskottet hemställt d. v. s. de för ärendets förberedande behandling tillsatta särskilda komiterades förslag ogillades. Härefter föredrogs frågan om pension åt förste stadsläkaren doktor Carlson, och en liflig diskussion uppstod. Göderäldirektören Berlin, som högeligen prisade hr Carlsons förtjenster och nit samt räknade ut att han tjenat staden i 33 å 34 år, fann den af beredningsutskottet föreslagna pensionen, 4,000 rdr, för liten och yrkade att beloppet måtte, i likhet med hvad medicinalrådet Wistrand i afgifven reservation hemställt, bestämmas till 5,000 rdr. Men häremot uppträdde löjtnant Weber; han ville ej tillerkänna hr OC. någon pension alls. Granskande den af hr OC. sjelf uppgjorda långa meritförteckningen, hado han funnit att hr C. haft god tid till att sköta en hel mängd olikartade uppdrag, hvilket bevisade att hans tid icke synnerligen tagits i anspråk af den bofattning, för hvars utöfvande han begärde pension. Tal. ogillade mycket att hr C. framhållit såsom en förtjenst det han under alla koleraepidemier varit i ansträngande verksamhet. Sådant vore hvarje läkares pligt, öfver hvars fullgörande ingen hade att berömma sig. Under de sednare åren hade hr C. visserligen varit mycket upptagen för stadens räkning, men under dessa år hade han också åtnjutit hederlig betalning. Angående vidsträcktheten af hans göromål såsom stadsläkare derförinnan kunde man göra sig ett begrepp endast deraf att han samtidigt kunnat sköta ett medicinalrådsembete; och tal. hemställde till ht Berlin huruvida ett sådant embete vore att anse såsom en sinckur. Faran af att hr C. skulle behålla sin befattning och begära tjenstledighet vore ej så stor; ty i sådant fall finge han afstå en fjerdedel af lönen jemte arfvodet eller tillsammans 3,250 rdr, med hvilket belopp vikariens besvär kundo i vär sendtlig mån ersättas. Angående hr C:s meritförteckning fillde tal. det skarpa yttrandet att han funnit den motbjudande, och att det äfven var honom motbjudande att tala om densamma. Justitierådet Nauman ville se saken ur synpunkten af stadens eget vilförstådda intresse; men fast han det gjorde, kunde han ej annat än tillstyrka hr C:s hugnande med en pension af 5,000 rår. Tal. förmenade att skickliga sökande till första stadsläkaretjensten skulle komma att saknas, om vetenskapsmin, som förnöta sina bästa krafter i stadens tjenst, icke kunna motse em sorgfri ålderdom. Af samma mening var ock expeditionssekreteraren Smerling. Smeden Hagerman instämde i do åsigtor hr Weber uttalat. Han crinrade om den bland folket allmänt rådande oviljan öfver det system som nu följes, enligt hvilket tjenstemän skola öfverhopas med alla möjliga företrädesrättigheter. Sedan hr Wistrand förordat bifall till sim reservation, uppträdde bankdirektören Wallenberg och förordade utskottets förslag, under förmiilan att han ansåg det rätta ligga mellan ytterligheterna. Rektor Staaf gjorde detsamma. Kapten Nerman, som ironiskt kallade hr C:s begäran om 5,800 rdr (så mycket har han verkligen fordrat) ovanligt blygsam, riktade uppmärksamheten på en ny för frågans bedömande vigtig faktor. Han frågade om hr OC. kan anses vara i mindre goda ekonomiska omständigheter, och svarade sjelf härpå ett obetingadt nej. lmellertid tyckte han, att 3,750 rdr eller det belopp, som skulle tillkomma hr OC. om han behåller tjenston och en vikarie förordnas, borde beviljas honom i pension. Hr L. J. Hierta framhöll vigten af att sökandens behof af understöd blefve utrönt. Hr Behrling ansåg den ef utskottet föreslagna summan, 4,000 rdr, limpligast. Genom votering afgjordes ärendet så att utskottets mening segrade med 63 röster mot 18, hvilka sednare voro för rent afslag å ansökningen. WESIROSSSFTERD AT TG TS OSS SS TSARENS SNS EO ENT SE