Dagens Nyheter – 2 december 1869, sida 1

-— 102 8 Rosalie, ty icke vill jag just plottrå Henne på någon af mina vänner, det vore föga ärligt gjordt. — Käre Bernard, du är då för otäck! Lemna flickan i ro. Får hon också ingen man, så är förlusten ej så himmelsskriande, som ni stolta skapelsens herrar tro, och Rosalie och jag skola nog veta att draga oss tillbaka, då vi blifva till besvär här i huset. oh . — Karin! Karin! Blanda icke in dig sjelf uti en sådan förutsättning. Du vet ganska väl, att du kan aldrig blifva mig eller mitt hus till besvär. Om jag kunde tänka, att du sätter ifråga att draga dig tillbaka, i händelse jag skulle göra någon förändring, gå blifver det inga förändringer af, så sannt jag heter Bernard och du är min kära syster och bästa vän. Kom ihåg det! — Godt, min bror! Jag är icke otacksam för din vänskap, och det blifver nog råd med den saken. Derom en annan gång. Femtonde kapitlet. I salongen på Aspviken sutto Martha och Amelie och spelade med all ifver en storartad å quatre main. . — Vi taga igenom den en gång til, bästa Amelie! — Nej, kära Martha, mitt tålamod är