Dagens Nyheter – 1 december 1869, sida 2

gikt. Med ett ord; jag har ingen håg att resa; men som jag nu i alla fall så småningom plockat litet mynt åsido för en sådan färd, så tänkte jag, kort och godt, att du just kunde resa i mitt ställe. — På edra pengar? — Nåja, än sedan? Kommer du med lifvet tillbaka, så betalar du; kommer du icke, så voro ju styfrarne ändå ämnade att slösas bort, och familjen här hemma skall ändå icke behöfva sakna hvad som är rimligt och nödigt. — Men... — Inga men, min gosse, du är ung och skall framåt . .. Du kan nu med lätthet få en af dina lifligaste önskningar uppfylld . . . Det gör dig godt att komma ut och se dig om i verlden, och, för tusan, upp med ögon och öron, vakna sinnen — och det skall blifva fn så roligt, då du kommer åter och sitter här i allt lugn och berättar mig dina intryck och äfventyr..-. De sednare äfven, hör du det! Min kära Wilner, du har ju hittills lefvat som en bokmal och icke känt någon annan verld än den, dina böcker och dina vänner kunnat inviga dig uti . . . Nej, säger jag, det här duger ej. Du går här på landsbygden och för ett lif som en oskyldig flicka, och du är också alldeles lik en sådan, grön och omogen som en krusbärskart . . . Nej, ut och rör på dig ... Se dig om... Nya