Dagens Nyheter – 1 december 1869, sida 2

ger, hjelpa brodren ned i vattenfallet. Om han också samma afton besökt Stalpet, så var har vid den-tiden olyckansskeddehemma under eget takydet-vet jag bestämdt, eftersom jag också var der. PY — Nå, men sade du icke Gustaf detta? -— Jo, visst f—n gjorde jag det, och äfven många gånger; men icke går något förnuft in i febersjuka hjernor, !0ch)det-der fördömda ryktet, somrjag i sex år gjort. allt för att qväfva, hade slågitså djupa rötter i Gustafs oerfarna sihne, att jag tror att hvarken: tid eller bevis7 tagit öfvertygelsen om dess sanning ur honom; Det -kanske var så godt! att han gick) tilliro:s-J Jaha, sorgligt är det; han spelade -hastigt nog ut sin roll; men låtom 088 tänka på de lefvande, icke på-de-döda. — Hvad: intryck tror,du Gustafs ord gjort på Wilner? — Hmi, intet synnerligt, skulle jag tro. För det första hafva vi ofta talat om saken och -Wilner känner kanska: väl det gängse ryktet; men: han tagar reson och låter öfvertyga sig om: dess grundlöshet, och då vi nu efter Gustafs död en gång talade derom, yttrade han helt: lugnt: Jaj värst för major Stegen sjelf, om detta brott tynger på hans samvete, ty då kan han äfven räkna sig som sin sons mördare; men vare det långt ifrån mig, att ett ögonblick hysa en så. ryslig tanke: ingen kan förhindra en afundsam och