Dagens Nyheter – 1 december 1869, sida 1

— 1009 far, jag har gjort för min son hvad som kunde göras och jag har icke begått någon uppsåtligt ond handling i hela mitt fif. ij Detta var ju en god tröst, ett högst tillfredsställande resultat af sjelfpröfningen. Hvarför lyckades det ej Rudolf att på den grunden åter finna frid och tröst ? . Rudolf sörjde sie son naturligtvis, men så småningom återtog hans sinne jemnvigten, leendet återkom på hans läppar och troligen lugnet i hans själ. Tolfte kapitlet. — Käre Bernard, du måste säga mig hvad du vet om Stegen och hans förhållanden till sin bror häradshöfdingen, och hur pass mycken grund de yttranden kunde hafva, som undföllo Gustaf under hans feberyrsel? a Detta sades af Karin Beraard till doktorn, då de några dagar efter Gustafs begrafning sutto ensamma i deras lilla, trefliga förmak framför skymningsbrasan, — Min kära syster! Jag vill minnas, att du frågat mig härom en eller ett par gånger förut. Du brukar icke lida af vanlig qvinnonyfikenhet — du har ett särskildt skäl för dina frågor? — Ja, jag har det. WILHELM WILNER. 3 ?e.