Dagens Nyheter – 30 november 1869, sida 2

På Aspviken var i dag tyst och dyst som i en graf. De utbrända marschallei på gården stodo som svarta gastar och: stade, och i rummen syntes denna obeh liga oordning, en fest alltid efterlemr Ljusen nere i piporna på kronor och la petter, dammet på borden, qvarglömda ha skar, näsdukar och vissnade blomster ketter i fönstren och på stolarna, tö bålar och brickor med begagnade glas allt vittnade om, att den i huset styra och ordnande anden vär borta eller upp gen på annat håll, och aldrig förr hade Aspviken företett en så otreflig anb som denna dag. Utan en blick på all denna oreda, hå de döktor Bernard till sjukrummet och f der fru Maria och Martha på hvar sin om sängen, ängsligt lyssnande till den kes feberfäntasier, och Rudolf, blek och lig, vandrande fram och åter på det m belagda golfvet. — Så der, lugna er, fru Maria! Gå h från på en stund och du också, Mar min flicka, skicka så hit någon, som passa upp mig. Vi skola hoppas det är någon fara. Maria och Martha aflägsnade sig: Utkomna i de aftonen förut så lys rummen, togo båda ett steg tillbaka följe af den obehagliga känsla, som väc hos dem vid åsynen af den otrefnad;