Dagens Nyheter – 30 november 1869, sida 1

— 161 karl för din hatt. . . Hvad är det fråga om? Hvem knackar på? — Jag. — Jaa mig hit och jaa mig dit; det är icke alltid man har öronen klara för att känna igen folk på rösten. Har du ett namn, menniska? k — Petterson, från Aspviken. — Så för tusan, är du redan vaken? Då herrskapet sofver: bör betjenten göra så med, och på Aspviken lär väl ingen vara vaken vid det här laget. — Jojo men, ä di vakna. Här är bref från majorn . . . Jag har kört allt hvad köras kunde, och doktorn är nog god och klär sig i hast . .. — Hvad säger du, min gosse, har fästmön din fått snufva, efter det är så f—dt brådtom? sade. doktorn skämtande, i det han :uppslet biljetten från Aspviken. — Åh, Gud hjelpe mig, hvad månde detta betyda? Karin! Karin! Rosalie! Greta! Hvar tusan håller ni hus alla menniskor? Petterson, min gosse! Friska upp: hästarna med litet hafre, som finnes i stallet. Jag kommer på ögonblicket. Se der, du, sätt den der instrumentlådan i vagnen; men f—n tar dig, om du handskas oförsigtigt med den! Karin, kära du! Det fattas en knapp i den der skjortan, gif mig en annan och gå så din väg, medan jag stiger upp. Vänta, ser du, det är bref från Stegen: pojken är sjuk, WILHELM WILNER. 2.