— 400 njuta af hans gästfrihet. Således hafva v allt skäl.att dricka dagens skål! Måtte lyckans gudinna alltid stå dig bil Skål, min bäste bror! Men, hvad fattas dig? Hvad ser du på? Ser du spöken eller har du fått slag? Rudolf stod verkligen blek och stirrade mållös bortåt motsatta väggen. Då de öfriga följde riktningen af hans blick, stannade deras ögon på tvenne unga män, som inkommit, förmodligen för att betrakta Spelet, och nu stannat helt nära hvarandra. Bådas ansigten voro bleka som dödens, och båda lyssnade till den proponerade skålen och fästade mörka blickar på Rudolf. De voro Gustaf och Wilner. Den ene, upptagen af tankar på det samtal han åhört och genomisad af den kalla nattluften, som han nyss trotsat, hade skäl nog att vara blek och med en: brännande, orolig: blick betrakta fadren just i denna stund. Den andre hade denna afton kämpat mången inre kamp och, efter samtalet med Martha urstånd att förmå sig deltaga idansen, sökte han en obemärkt vrå och trodde sig bäst finna den i spelrummen. Just som han: inträdde -proponerades den omnämnande skålen: All :Wilners uppmärksamhet koncentrerades nu vid det åbanebragta ämnet. Hanskind bleknade :vid tanken på den: för bhonom-:olycksdigra dagen, och mot sin vilja fästade han en