Dagens Nyheter – 29 november 1869, sida 1

MB IOCHKEIPEAST,y SE YyVERS hållit en plats, der möta förrättningar, hvilka alldeles icke taga i anspråk de förvärtvadu kunskaperna. De första graderna af dex civila embetsmannabanan erbjuda endast arbeten af så enkel och mekanisk beskatfenhet, att dessa kunde utföras af en person, man eller qvinna, med en god och flytande handstil samt med en någorlunda gäkerhet i svenska språket. Så förnötas krafterna äfven här, och när den olycklige gradpasseraren, med gråa hår på sin Bhjessa, äntligen hunnit en grad, der en högre förmåga tarfvas och kan göra sig gällande, äro hans lifaktighet och energi brutna. Han har blifvit, i bästa fall, en rutinens och slentrianeris man, med skymd blick för både tjönsteförrättningarnes och samhällets högre kraf. Endast mycket kraftiga och begåfvade naturer göra härifrån undåntag. De förluster af andliga krafter, intellektuela och moraliska, som härigenom drabbat Europas gamla stater, äro omätliga och betyda långt mera, än de ekonomiska förluster, som drabbat statsbudgeten. I sednaste tider har likväl en del af det industriela lifvets verksamhet börjat komma till någon heder, det är jordbruket, handehi och fabrikerna. Häri ligger också hoppet om en bättre framtid. Mången jordbrukares :son föredrager numera att, efter förvärfvade insigter i landthushållning, blifva en fri man på eget hemman framför att trängas på embetsmannabanan. Detsamma gäller ock öm den förmögne köpmannens och fabrikantens söner, då de icke af den inre kallelsen dragas till andra Värf,-hvilkot är fullt berättigadt och naturenligt. Men så börja också ändra unge män trängas på dessa banor, och så utgöra särskildt fontörsI platser i de större städerna föremål för en konkurrens, som blifvit så stor, att äfven här uppstått surnumeriärer i öfverflöd. Och dock äro äfven göromålen inom de lägre graderna af dessa värf ganska mekaniska och underordnade. Deremot finnas andra yrken, som kunde erbjuda en yngling med flit och insigter tillfälle både till utkomst och till utveckling af sin förmåga. Dervid må i första rummet nämnas handtverkerierna. Här kan den unge mannen utbilda den tekniska förmåga och böjelse, som indnebo hos :alla; hvilka blifvit begåfvade med det herrliga redskap, som menniskan fått i sina häxder. Här utvecklas genom kroppsarbetet han8 fysiska kraft; här lifvas hans håg; här sect han en påtaglig frukt af sitt arbete; här kan han ock genom fit, ordentlighet oci skicklighet vinna tidigt nog en tarflig, men sjelfständig bergning och bilda sig ett familjelif vid den ålder, då detta, enligt naturens ordhing, bör ske, långt tryggare än inom köpmansyrket: Genom att ynglingar med bildning och duglighet och något kapital — hvilket cj behöfde vara så stort, som det, hvilket åtgår till några få års akademiska studier — ginge in: på denna yrkesbana, skulle handiverkerierna åter uppblomstra och intaga den aktningsbjudande plats, som de en gång innehaft, innan det bundna skråväsendet bragte dem på fall. Hvad är det som hindrar de bättre lottade samhällsklassernas söner att välja denna kräftiga, goda bana? Hvad är det, som driiver den bergåde handtverkaren att hellrs