för helig . . . Ett glas på saken! Jo, herr grefven, som icke egentligen hör till orten, har kanhända icke hört något glunkas om hur behändigt den der häradshöfding Stegen kom ned i Stalpet just för att låta brör sin, som, ta mig tunnor tusan, var rakt ruinerad, ärfva. — Nej, jag har ingenting hört. — Hm, det: hviskades ett och annat om — om att man sett majorn vid Stalpet samnia afton, som olyckan skedde, förstås . .. Att han förut Varit oense med brodren för något gammalt och — för f—n — att han icke kunde hjelpa, det folk kör på trasiga broar och störtar i fallet, det begrips — helst då man får ärfva en stor förmögenhet, som i annat fåll väl aldrig tillfallit brodren, ty ryktet förmäler att den var ämnad. och til och med redan testamerterad åt en fosterson — ja, just till vår unge doktor Wilner . .. Testamentet var icke bevittnadt, förstås -hm, hm! Han är naturligtvis naturlig son till den döde; men de döda kunna icke försvara de lefvandes rätt. Pojken har slagit sig väl ut ändå, f-n vet hur; men majoren har väl bjelpt honom litet för skam skull och frun för ro skull, och nu vilja de hafva honom till man åt fula Maitha . . — Jo, jag tackar, jag! Biter han på den kroken, så hafva de min själ icke fiskat illa, fastän de fiskat i grumligt vatten.