Lektor Elmblads föreläsning den 24 november. Som bekaut, förtgår i Vetenskapsakademiens stora hörsal hvarjö ousdagsafton en serie föreläsvingar till förmån för barnen eft:r ön nyligea sfiiden förijjenstw gymnasiiläraret. Till följe af det vackra och välgörande ändaåmålet, det man vill ech måste: behjerta och vörda, och hvilket naturligtvis kastar :tt återsken äfven öfver dem, som så oegennytuigt och kamratlikt elisr menniskovänligt tjöra detsamma, kan en kritik öfver sjelfva före läsningarna synas oOgrannlaga, åtminstone å vida deu ej kan blifva berömmnde: ardra sidan tords det dock icke vara otillstärdi.t att, just för det vackra ändamålets skull, göra vedsrbörande uppmärk:amme på ett eller annat, som eljest kunde mowverka sagda ändamål, hvilket vi, just derför att det är så vackert, icke heller vilja så mis.brukadt för andra och mizåre ädla syften. Till i onsdags -afton bade lektor Elmblad utlofvat en föreläsning om Sanningens och frihetens betydelse, enligt mensklighetens störste pedagog. Ref. hade till en början sin plats något för adägse för att kunra tydligt oppfatta hr Elmblads ord, men kunde ej höra annat, än att hr BE. icledde sitt föredrag med en ursäkt iör att han icke hunnit bereda sig. Detta vill förefalla nog oväntadt, alldenstund dessa föreläsningar fortgått sedan förra hälften af oktober och turen de föreläsande emellan var angifven redan i dea första annonsen. Nog at: föreläsningen artade sig snart till en predikan af eti vissi slag, med behöriga utfall-mos tidens tviffel 0c2 otro, mot filosofi och förvaftsvisset, tarkeoch religionsfrihet. Afvon den stackars pålfven, som dock borde få anses vara nöjaktigt sträng mot tiden, des3 förruft och frihetssträfvanden, fick i förbigående några slängar. Om sammanhang och bevisning i ea predikan af sådant slag kunde naturligtviz ej blifva någon fråga. Man be: visar: med det, som just skulle bevisas, och låter sedan en mängd itid och otid upprepade språk eller fraser blifva sin egen bekräftelse infördem, hvilka på förhand äro