ska de allmänna grunderna och sedan utgående från dessa, leda sig tillbaka till förr okända resultater. Denna metod ha vi att tacka för allt framåtskridande, och tal. ville pröfva, om universiteterna i våra dagar verkligen genom sin undervisning i önskvärd grad befrämja praktiskt gagneliga resultater såväl i vetenskapligt afseende som i afseende på ide yttre lefnadsförhållandena. Utom dessa allmänna synpunkter, ur hvilka talaren ämnade behandla sitt ämne, ville han ; nu, mera i förbigående, fästa uppmärksamhet vid ett annat äfven vigtigt moment, som ej kan förbigås, när man vill undersöka i hvad mån universiteterna för närvarande motsvara sin bestämmelse, nemligen frågan om vetandets spridning. Det är nemligen icke nog att drifva en vetenskap, eller vetenskaperna i all; mänhet, framåt, de måste äfven utbredas i alit vidare kretsar. En blick på den närvarande tidens förhållanden visar huru med un-: dervisningen i detta afseende förhåller sig. Vid sidan af en stark och sund utveckling finna vi en ofantlig qvantitet tröghet, bredvid det i flera riktningar ständigt växande kurskapsförrådet en förvånande okunnighet, icke blott i de lager af samhället, der upplysningens fackla ej blifvit till full klarhet tänd, utan, hväd värre är, i kretsar, der man framförallt bort kunna vänta att finna upplysningens vackraste resultater. För att ej blifva missförstådd, ville talaren förtydliga sitt yttrande med några exempel. För omkring hundrade år sedan lärde man känna laftens egenskaper och sammansättning, Man kunde väl ha rätt att vänta, att kunskapen härom, såsom mycket vigtig, enär menni; skans lif helt och hållet är beroeade af Inften, skulle vara allmän. Men hur många veta någonting i detta fall. Helt naturligt, svarar man, då ingen uudervisning härom meddelas i de lägre skolorna. Inkastet har blott i viss mån sin giltighet. Sådana vigtiga lärdomar borde vara hvar mans egendom, d2 borde finna3 vid hvarje hem och härd, de bords för länge sedan ha blifvit ett gärgse mynt i Jan! det, med ett ord: de borde vara tradition. Då talaren nämade detta ord, vidrörde han en brist i vår tid3 civiiisation: till skada för den allmänna bildningen sakna vi rästen all tradition, j De gamla ikulturfolken voro i detta fall lyckligare, genom traditionen fortplantades dera3 upplysnings skatter från generation tiil generation, och utav att denna väg funnits, skulle vi verit i okunnighet om fordna tiders j förhållanden. Vår tid deremot har ingen annan källa för vetande än skolan och boken, derför framställas ock i eilmärchet allt för stora fordringar på des3a. i Sko:an och bok:n kunna ej ensamt räcka : till; luckor uppitå. Under skoluzd:rvizningen sönderskäras de stora sanvingarna af pe; dagogens förskärarknif, liksom man stycker en georginrot för att utpanteras på olika håll; ! men det händer lätt att flera eller firre af! dessa delar komma att sakna, hvad som på trädgårdsmästarespråk kallas ögon, hvarför de, utplanterade, maltna i jorden. Det popu-: lära vetandet liknar dessa räcnilar, som för. : dela en källas vaiten öfver vida fält; de hinära visserligen att jorden förtorkar, men de uppgrumlas alltför ofta under vägen och man , SÖKAn fåtängt i dem deras ursprungs klarhet. i alaren skulle kunna anora maura cxXempel på okunnighet inom naturvetsnskaperaa, hvilka ! vår tid särskildt berömmer sig af att odla, men han ville taga exempel fråa andra om; råden. ; För 200 år sedan införde Palmstruch bankI sedlar här i landet. Man skulle väl kunna: tro, ätt allmänheten numera har fullständig : kännedom om en sådan sedels natur. De allra sednaste årens företeelser bevisa likväl motsatsen. För 100 år sedan framställde Adam Smith de sanna grusderna för nationalekonomien och lagarna för utbytet. Äro de allmänt kända i våra dagar? Sådara kunskaper borde väl spridas med luften, komma omärkligt ia i folkmedvetandet, ) men de hafva ej gjort det och göra det ej, ty traditionens tysta undervisning saknas. Mekanike.s lagar äro längesedan fastställda, men huru må-ga känna ens lagarna för häf! stången? Man gör i vår tid revolutioner, man skapar nya konstitutiocer, men hvar finns det folk som ens känner vilkoren för savn politisk frihet? Talaren kunde aldrig glömma hvad han i detta fall under sitt vistande i Nord-amerika vid ett illfälle erfor, Tidningskolportörerra LV LEA