men, bevars, något sådant kom ej i hans höga tankar. Jag fick en dans par hazard. Wilner har blifvit bra förändrad, och så uttalar han Amelie på ett sätt, att jag ej känns vid mitt eget namn. . — Såå! — Och denne Leiler, hvad han är odräglig . . Hvad skulle han här att göra? — Ja, det lär väl du veta eller få veta bättre än hågon annan, — Ack nej, jag skänker honom hel och hållen åt Rosalie. : ! — Så du pratar, lilla Amelie! Du tyckte ju han var bra vid Marstrand i somras. — Ja, det var olika då och nu, och vid en badort kan det hafva sina behag att hafva en uppmärksam riddare . , . Här hemma är det alldeles öfverflödigt. — HSeså, var lugn och snäll nu, min flicka, så gå vi ut till våra gäster; det går ej an att vi sitta här och prata. a — Nej, du har rätt, det går ej an; men hvar är Gustaf? Jag har icke sett en skymt af honom i balsalen. — Han har pratat med tant Karin, dito med doktorn, gamle generalen och nu sednast fördjupade han sig i en latinsk disputation med prosten och gamle grefven. — Nå, då har han sitt nöje! Systrarne blandade sig med mängden. I ett.af förmaken Butto verkligen gamle grefrenm, prosten, .em kapten på stat och