Rektor Siljeströms föredrag i universitetsfrågan i går afton Om universitetsinrättningens ändamål, uppkomst öch utveckling åhördes afen, visserligen icke talrik, men så mycket mera uppmärksam publik, bestående, måhända ti.l hälften, af damer. Rektor 8. började sitt föredrag under förklaring att det icke v.r hans afsigt att yttra sig angående skälen för och mat den tilltänkta högskolan i Stockholm, han ville ej ens tala om nuvarande ciler möjligen blifvande universiteter i Sveriz?, utan hans ämne skulle bli universiteter i allmänhet. Dock ville han i förbigå2sade nämna ett par ord om tanken att i hafvudstaden inrätta en högskola. Det har i många afseenden varit olyckligt för Stockholm att sakna ett urviversi:et, men huru känbar förlusten än varit fö: hufvudstaden, ville tal. lemna ozagdt om icka uriversitetsiorättningen i och för sig haft nytta utaf att icke vara förlagd härstädes. Stockholm är admixistrationens hufvudsä:e, och här trifves derför all denna med administrationen förezade formalism, som ansetts skadlig för vetenskapen. Denna ktör vara fri, och den har också lyckligtvis visat sig ega en inneboende kraft, som gjort obehöriga ingrepp från statens sida fåfänga. Då det gäll: att hämma dess verksamhet, har vetenskapen varit en hård nöt att kaäppa, och isynnerhet i våra dsgar behöfde man ej befara något skadligt irflytande på vetenskapen af den föra: omtalade formalismen. Bildningssökardet är föröfrigt nu mycket allmännare äa förr, som ges, bland annat, af det lifliga intresse, hva:med frågan om ett universitet i hufvadstaden blifvit omfattad — detta intresse, af hvilket tal. just tagit sig anledning att offentligen behandia det föreliggande ämnet. Sedan tal. Härefter återkommit till sjelfva planen för sin framställnicg, formulerade ha: dessa två hufvudfrågor, hvilka han förklarade sig ämna besvara: 1:0 Ar universitetsinrättmngen, sådan den nu befinnes, af beskaftenhet att motsvara tidens behof och fordringar? och 2:0 Hvilka äro dessa behof och vs ver re Hr S. vidrörde till en början det raska framåt:kridandet i våra dagar irom nästan alla områdes. Han framhöll att vi numera med skäl kunna säga att vi ej längre ha några konservativa. Alla äro i mer eller mindre grad progressister, och detta förhållande är mycket lyckligt. Allt 1f är utveckling, utom stenen3, cch utvecklingen är att anse såsom zrågot absolut godt. (Visserligen hå filosoferna velat göra äfven Gud till ett evigt stillaståerde väsen, men denna åsigt ogillade talaren.) Men om detta ej kan nekas, och då utvicklingen är en följd af ökad kunskap, måste det vara af vigt att undersöka, huru vetandets spridarde bäst torde befrämja. I sådant syfte ville talaren vid bedömandet af universiteternas verksamhet fästa sig vid tracne momenter: 1:0) Den vetenskapliga metoden, 2:0) huru universiteterna följa principen för arbetets fördelning samt 3:0) finnes nödig frihet i afseende å studierna vid universiteterna ? För att förtydliga hvad han menade med den vetenskapliga metoden, rinrade tel. om hura forntidens lärde sällan lade någon vigt på de premisser, hvarifrån de vid sina filosotiska studier utgingo, med den påföljd att hela deras lärdom upplöste sig i den dunst som kallas den skolastiska filo ofien, urder det att den nyare tiden söker på empirisk väg utforKREIS PREBEN CR TON DS EOS SORTEN