Dagens Nyheter – 25 november 1869, sida 2

himmelskt lugn i sinnet, det .vissheten om Marthas, tillgifvenhet och; fru, Marias: välsignelse skulle :skänka mig; ...., .n Och så bär mån. sig dumt åt, tafatt som en skolpojke — fördömdt!—Jag. måste nu, sofva på saken och i morgon reser jag åter till. Aspyiken. Häruvida ,Wilner, efter. detta. beslit somnäde eller ej, det yet vi icke; men att det ej blef någon resa af till, Aspyiken hyarken, den följande dagen eller mången. goddag. derefter, det. är. säkert, yensala art, vår unge läkare förlorade. en god del af, sitt friska, glada lynne Och att han gjorde sura miner, då jun väckte honom: ur de gribblerier, väråt han nu. så. ofta. öfverlemnade sig... Det hände äfven, att hantvå tre gånger beställde hästar för att resa. till Aspyiken,. men hinder kommo alltid .emellan, Äfven Bernards fingo, nu blott.sällan ett -besok,. och åldrig var Wilner ilynne att skämta med Rosalie. gear a -Hvad tusan är det förugglor i mossen hos Wilnef? frågade doktor. Bernard en dag sin syster. Något är det, pojken är sig icke lik, Tror du han är kär? 22 Jag Kan icke. veta det. Kg — Jo, det kan du. Fruntimmer hafva alltid öga för sådant; men det skulle förskaffa mig gallfeber,, om Wilner går Och bär sig åt som en kärlekssjuk nart, suckar och himlär sig och faller in t sentimöntaliteter af alla, slag; det, öpulle förderfvå ho: