Dagens Nyheter – 24 november 1869, sida 2

— 120( — Wilner ser på mig, som om han aldrig hade sett mig förr. i — Jag tror också, att jag icke har det, sade Wilmer och rodnade som en brottsling, gripen på bar gerning. — Såå, såå? sade Amelie långsamt och litet förlägen. Ah, jag förstår! Wilner har icke sett mig i lång klädning förut . . Vet ni, min herre, att jag ej längre är det der vilda barnet, som, ni brukade tämja med lexor ur grammatikan, alla goda förmaningar oberäknade, men som, trots edra bistra miner, så mången gång narrade er att hoppa öfver stockar och stenar med vildinnan och gunga slänggunga till jemnhöjd med trädtopparna . . . Alla de der barnsligheterna äro nu glömda, naturligtvis . . . Jag har varit stor dam öfver ett år, är således öfvad i rollen, och ni är herr doktörn,.-.Farväl med duskapet, respekt för titlarna . . Således, välkommen hit, herr. doktor! . Det är alltid intressant att göra nya bekantskaper . . Amelie neg med mycken ceremoni. — Nej, den der rollförändringen går jag icke in på; det måste blifva vid det gamla, goda Amelie, sade Wilner ech räckte henne handen till helsning med ett helt och hållet. misslyckadt försök att träffa den fordna ogenerade tonen. i i Martha, som nu haft fid att hemta sig och gifva sina anletsdrag deras vanliga