Dagens Nyheter – 24 november 1869, sida 2

123 — HA mr eller något tillgjordt pryderi. .. Med öppet sinne och varmt hjerta för det goda: och rätta lyssnade du, så till ynglingens öfverspända fantasier, som till den faderlöses klagan öfver sin mången gång bittra kamp mot ödet. Ja, Martha, ditt vänliga deltagande och månget godt råd från dina läppar har jag att tacka för att jag är hvad jag är. Utan dig i mina: tankar hade jag, oftare än jag det gjort, snafvat på den slippriga stig, dit fåfängan, lättsinnet och kamrater så ofta locka. — Minnes: du den första julen; då din mors påtvingade vänlighet lockade mig. hit? — Jag säger påtvingade, ty så föreföll den mig då; mitt af olyckan förbittrade sinne ville. knappt tillerkänna henne rättigheten att slösa på en obekant en ömhet, den man borde taga emot endast af en moder, :och vet du; Martha, hvad det var som egentligen försonade mig med denna välvilja och fästade mig vid -familjen på Aspviken? — Det var din musik! Du lockade toner ur pianot; som föreföllo mig som ett förtydligande, ett genljud: af mina egaa mångblandade känslor . . . Det fanns i dessa toner en vemodig klagan, der fann3 äfven djerfhet, stolthet och trots... Jag betänkte först efteråt, att det var ej mina, utan dina egna känslor du återgaf, och jag tänkte att trots den glanstoch lycka, som omgåfvo dig, måste du känna dig lika ensam och öfvergifven i verlden som