Dagens Nyheter – 24 november 1869, sida 1

—-! sen KK KX det väl vara riktigast att saken beifras af folkets ombudsman. Skulle hr justitie-ombudsmannen icke vara nog nitisk att sjelf hos riksdagen väcka denna fråga, så bör man hoppas att. någon riksdagsman gör det, på det icke, såsom nu skett, en kommunalstyrelse må kunna obehindradt eludera grundlagens bestämmelse i en så vigtig punkt, som frågan om rättigheten att taga kännedom om offentliga ärenden och Handlingar. I sammanhang härmed vilja vi fästa uppmärksamheten å den öfverflödiga försigtighet, för att icke säga uraktlåtenhet, hvilken hr justitie-ombudsmannen låtit komma sig till last i fråga om beifrandet af uppseendeväckande kränkningar af den personliga friheten, från både militäroch polismaktens sida. Till stöd för denna uraktlåtenhet har justitie-ombudsmannen i förra årets embetsberättelse anfört, att han, i brist af anmälningar och klagomål, icke kunnat väcka åtal, med företeende af blotta tidningsuppgifter till grund för desamma. Men vi äro af den mening, att då justitie-ombudsmannens instruktion ålägger honom att hafva tillsyn öfver lagars, författningars och instruktioners efterlefnad af domare, embetsoch tjenstemän, så kan och skall han, på grund af egna iakttagelser, . väcka åtal mot den som vederbör, utan att afvakta klagomål från den förfördelade, ty om ej denne vill bevaka sin rätt, så skall dock det allmännas rätt och lagens anseende bevaras. Men att icke blotta instruktionen härför är nog, utan att det lefvande nitet äfven fordras, hafva grundlagens stiftare både insett och uttalat, hvilket kan synas deraf att 1809 års konstitutionsutskott, i sitt förslag till instruktion för justitieombudsmannen, yttrat: Utskottet har, med den grannlagenhet söm värit detsamma möjlig, sökt förekomma all sammanblandning af denne ermbetsmans göromål med konungens justitiekancellers. Dervid hafva så mycket mindre mött några betydliga svårigheter, som föremålen för justitie-ombudsmannens embetsbefattning, utan att skilja honom ifrån laglig åtgärd vid enskildes klagomå!, egentligen synas vara den allmänna tillsynen öfver. lagars, författningårs och instruktionöers efterlefnad af domare, högre och lägre embetsmän samt anmärkandet och beifrandet af sådana deras begångna fel, hvilka antingen synas härröra från egennytta, vrångvisa, väld och grof försumlighet eller bereda en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter. Vidare anmärker utskottet: att verkningarne-af de vigtiga och angelägna befattningar instruktionen honom ålägger, synas till en betydligare del bero af egenskaperna hos den: person, hvilken vinner Riks. Höglofl. Ständers förtroende.