Dagens Nyheter – 23 november 1869, sida 2

I Arbetaren läsas följande manliga. och rättänkta ord: Den omständigheten, att Fäderneslandets ansvarige utgifvare, mureriarbetaren Dalhammar, på grund deraf att han såsom straff fånge sitter på Långholmen, blifvit beröfva rätten att, så länge han är fånge, utgifra sagda tidning, har föranledt en mycket lång och hårklyfvande diskussion inom pressen, nyvarunder Fäderneslandet gjort sig skyldigt till uttalande af följande, gräsligt cyniska sats: Frågas, hvilken större nytta en tid: ningsredaktör gör sitt fädernesland, om han bär munlås och är rädd om sitt skinn, eller om han under en annans frivilliga och mot ersättning lemnade ansvar kämpar för frihetens och framåtskridandets sak? Ligger det väl något sundt förnuft i att låta skicka sig i fängelse, då man kan begagna sin frihet till att göra sina medborgare nytta och arbeta i en stor sak? Nu eges tidningen af en hr Hagström, som sjelf ej skrifver en rad, men inkasserar rikliga, ehuru på sednare tiden minskade prenumerationsmedel. Men sagde hr H. lejer skriblerer, som smutskasta pergoner och institutioner och dervid kränka både lagen och det offentliga samvetet. Den allmänna åklagaremakten ställer derför tidningen till ansvar. Nu borde väl egentligen den som nidskrifvit straffas i likhet med hvarje annan, som begått en förseelse; eller åtminstone hr H., som blifvit en rik man derpå. Då skulle i sednare fallet åtminstone bladets eget räsonnemang följas, ty sjelfva den för en stor sak kämpande redaktören kunde äönu verka, derför att inkasseraren hr H. straffades. Men nej, hr H. är rik och sätter för mycket värde på sin egen höga person. Han tager några prenumerationslappar och kastar till en fattig usling, för att denne skall med sitt kött freda den rike hr H., som lefver på sina redaktörer, och i hans ställe beröfvas friheten samt sitta såsom straffå ge. Så skrifver redaktören, så inkasserar hr H., och så åtalas och straffas den fattige uslingen. Kan detta kallas att tänka stort och verka för jemnlikhet — sannerligen, då måtte vi ha mycket förvända begrepp derom. Posttidningen för i går innehöll ett sammandrag af justitiestatsministerns embetsberättelse rörande är 1866 (säger: adertonhundrasextiosex) i riket afgjorda brottmål. I förteckningen öfver sådana mål saknas rubriken: långsamhet i expedition af statistiska uppgifter. rr