FR TT TT TNT Ag SAMS AR IORGA Ve M xx. TV ff Hvarjehanda nyheter. Såsom en kuriositet har man lemna Bohusläns tidning följande uppgift: Under 7 år tjenade-samtidigt, som officerare, 7 bröder, af7. olika familjer, deraf de 7 äldsta på AG 16: Westgöta-Dals och 7 de yngsta på Bousläns regemente. Familjerna voro: Westgöta-Dals reg:te: Bohusläns reg:te: Thord Bonde. Knut Bonde. Joh. Fr. Flach. Carl Wilh. Fiach. Wiauelm Svinhufvud. Samuel Svinhufvud. Carl Belfrage. Ake Belfrage. Fredrik Haij. Åke Haij. Hans v. Koch. Jean v. Koch. Lars Reenstjerna Harald Reenstjerna. En nämndeman, lagklok och medveten om sin värdighet, utfärdade för några veckor sedan följande, i atskrift Nerikes Allehanda till skickade bevis: Med detta protokoll är jag denna dag af N. N. kallad och då jag får läglig tid vill jag gerna svara. Men vid de andra kallelsernas ankomning får jag ursäkta att jag icke varit hemma, emedan jag varit till Kongs med Hiradsuppätaren, lemnas till bevis. —Ssta den 27 september 1869. N.N. Tre franska kejsarilnnor. Från franska kejsarinnans nu pågående resa berittas följande anekdot: Vid hennes besök i Venedig var hennes skepp dagen i ända och en del af nätterna omgifvet af nyfikna, som i sina. gondoler omsvärmade fartyget och höll den höga damen i ett slags blokedtillstånd. Sådana bevis på sympati hafva i allmänhet en obehaglig bismak, och kejsarinnan föresatte sig att spela venetianarne ett litet puts för att okänd och ostörd kunna bese Venedig. Två damer, hvilka hade samma längd som kejsarinnan och voro klädda liksom hon, stego i hvar sin gondol, och båda blefvo ganska riktigt, etter uträkning, tagna för kejsarinnan, under det att denna, svartklidd och endast ledsagad af en officer, obemärkt uppnådde S:t Markus-platsen, der hon på Kafå Florian intog några förfriskningar. De två andra kejsarinnorna fortsatte emellertid, förföljda af en oriknelig menniskomassa, sin väg genom staden i åtskilliga riktningar, öfverallt helsade med skallande lefverop. Då den verkliga kejsarinnan på kafcet skulle betala, presenterade hon ett franskt guldmynt och blef igenkänd. Genast började man ifven omkring henne upphiäfva lefverop, hvarvid hon skyndade tillbaka till sitt fartyg, der de båda andra kejsarinnorna för henne måste beriitta sina iäfventyr. En besynnerlig hämnd. Hos en högre polistjensteman i Köpenhamn, hvilken i onsdags firade en familjefest, ringde det kl. 8 om morgonen på vid dörren, och då tjenaren gick för att öppna densamma, inträdde en karl med en fet gås i ena och en räkning å densamma i andra handen. Som man ej hade beställt någon gås, afvisades naturligtvis karlen. En kort stund derefter ringde det åter häftigt vid dörren, och då man nu öppnade den, stod der åter en karl med en gås och en räkning. Inom loppet af halfannan timma infunno sig ett halft tjog karlar med lika många gäss och rikningar från lika många hökare. Atven konfektyrer började att anlända under liknande omstindigheter; och då polistjenstemannen fick reda på upphofvet till alla dessa sändningar, befanns denne vara en person, som några dagar förut utkommit från arbetshuset, dit han blifvit förpassad, för det han falskeligen skrifvit ifrågava: rande tjenstemans namn. Otur. Under en af de jordskakningar, som för några dagar sedan egde rum i södra Tyskland, vaknade en familjefar en natt vid ett förskräckligt buller, som hördes komma från hans klädesskåp. Förskrickt hiraf och fullt öfvertygad att det fanns en tjut inne i skåpet, ropade han med dundrande röst: Hvem är der? — och då intet svar följde, afsköt ban sin dubbelpistol mot skåpdörren. Viickta af bullret och skottet, skyndade folk in, och vid närmare unlersökning befanns det endast varit en bundt kiippar, som legat på en hylla i skåpet och ramlat ned. Kulorna hade emellertid gått igenom herrns svarta frack och dito byxor, och dessas gare hade derjemte det obehaget att bli utskrattad för: sin rädsla samt stimd för olaga skjutning. Från Amerika skrifves, att Sachsen Coburg beslutat sända-sina förbrytare till Amerika vå allmän bekostnad. Förslaget antogs i maj och den första laddningen, en mördare och 4 af andets farligaste inbrottstjufvar, ankom för några dagar sedan till Baltimore. Auktoriteterna läto hiikta vederbörande, för att sända dem åter ill Europa, men måste till slut släppa dem, emelan deras pass ej innehöllo något om deras förra neriter och inga andra bevis förefunnos.