Dagens Nyheter – 22 november 1869, sida 2

Victor Emanuel och kyrkan. Om Italiens konstitution icke eger synnerlig lifskraft, sådan den nu är, måtte i stället des3 konung aafva en så mycket starkare. En patient, som är i stånd att lyckligt motstå anfallen af ett vildsvin, en skarp nordvestlig vind från alperna, en pleuresi, en skarlakansfeber; tre ymniga åderlåtningar, sex doktorer och ett häftigt anfall af en från erkebiskopen i Pisa tillsänd prest, måtte ha en vidundetlig fysik. Den presterliga attacken förtjenar att beskrifvas. Konvungen trodde den sista stunden vara nära, .Läkarne gåfvo intet hopp om håns vederfågöde. Konungen önskade undfå sista smörjelsen medan han ännu. egde sans och lugn. Han bad att man skulle skicka bud tiil erkebiskopen och begära cen prost. En vid namn Renai kom, med fullmakt af erkebiskopen att gifva konungen absolution från de ardliga straff, som påfven pålagt honom. Innan presten meddelade konungen absolution, sade han honom att han måste afsvärja och afbedja si:a synder mot den heliga kyrkan. Härpå svarade konungen: — Jag har lefvat som en kristen i mina förfäders tro och är beredd att dö i densamma; såsom konung har jag också, likt mina förfäder, gjort hvad mitt samvete bjöd mig såsom monark att göra för mitt land. Jag har städse. skiljt mellan mina pligter som konung och som kristen; som konung har jag ingenting att afsvärja. Prestmannen blef slagen af detta svar och meddelade konungev sakramentet. Men när han återkom till Pisa och lemnade erkebiskopen redogörelse för sitt fögderi, blef had strängt klavrdrad och ålagd, vid äfventyr af straff, att återvända till San Rossore och förmå konungen att afbedja sin synd mot kyrkan (bestående i kyrkogodsens iadragning och tillsättande af biskopar utan påfvens samtycke). Prestmannen lydde befallningen och framförde ånyo kyrkans fordran till konungen; Denne sade: s— Om pi här talar till en kristen angåeude hans nära förestående hädanfärd, skall jag med lugn och tacksamhet lyssna till edra ord; men vill. ni. tala om politik, så vänd er till mina statsråd, som äro i rammet nästintill. prörestmaunen föred:og att återvända till isa. Då konungen blef återställd från sin sjukdom, blef denna hans strid med kyrkan allmänt bekant och har i Italien väsentligen höjt hans genom utsväfningar sjunkva anseende. Yttrandena låta icke illa; men månna de icke påminna litet om det slags moral, som är utjarkauda för rojalismen: den dubbla moraen