— Il Wilner till notarien Lundqvist. I morgon skall jag säga farväl till detta ställe och denna familj. Jag biktar för dig den första och sista dagens intryck under min vistelse här, och den sista ändrar intet i den förstas; tvärtom är det intryck jag då rönte af en hvar sig här uppenbarande personlighet fast mera skärpt. Jag har tillbragt nära trenne veckor på Aspviken och som medlem af familjen deltagit i dess förströelser såväl som i dess hvardagslif. Festliga tillställningar, såväl här som hos grannarna, hafva icke saknats. Man är på landet outtröttlig med kalaserande under julen. Af alla tycks major Stegen vara den som mest njuter af detta slags nöje. Det förefaller mig som om han älskade sällskapslifvet derför att han derunder slipper sällskapa med sig sjelf. Den antipati denne man vid första åsynen ingaf mig är i ständigt tilltagande. Med hans vän, doktorn, är förhållandet motsatt. Apropos den sednare, så har han ingifvit mig håg att slå mig på läkarevetenskapen. Han har alldeles hos mig väckt afsmak för juridiken, och hvarje hans yttrade har understödt hvad du och min bortgångne vän så ofta sagt. Således är mitt beslut fattadt. Jag skall blifva läkare, så vida det blir mig möjligt att blifva någonting. Jag yttrade till Bernard min fruktan för den långa och följaktligen dyra kursen.