Dagens Nyheter – 20 november 1869, sida 1

AVE af fruktan, som han sade, att någon af hans patienter fyllt den med hvitt plåster. Man skämtade och glädjen .stod. att läsa på allas ansigten, särdeles på Amelies, Gustafs och Rosalies, hvilka hade hela staplar af julgåfvor framför sig. Martha satt. deremot något förlägen, emedan hennes förråd inskränkte sig till två eller -tre temligen värdelösa gåfvor, och nu var det ingenting vidare att hoppas . -.Martha bemästrade dock sitt missmod och gick som de andra att med vänlig och glad min tacka sina föräldrar. Len, — Min flicka, du bar ju ingenting fått, sade majoren; julbocken har alldeles glömt dig, men kom med mig, få vi se om icke din far den här gången haft bättre minne; och dermed förde majoren Martha med sis till salongen och fram till ett splitternytt piano, som man inburit under supån. Majoren tog en liten nyckel ur sin ficka, som han öfverlemnade till dottren, hvilken läste på en vidfästad pappersremsa: Marthas julklapp. Den öfverlyckliga flickan omfamnpade än sin far, än sin mor under glädjetårar och lät icke bedja sig två gånger att pröfva det nya instrumentet. Martha slog några ackorder. Tonern: strömmade fylliga och klara genom rummet hon höll upp ett ögonblick för att njuta a deras vibration, började derpå en sonat a Beethoven och spelade den med en känsle