Dagens Nyheter – 19 november 1869, sida 2

Jag måste försöka att få honom hit; jag ville så gerna att han delade mina barns hem. — Rudolf, min vän, sade en dag Maria; du har gjort så mycket för att ordna allt på det behagligaste och bereda oss alla en angenäm jul. Vill du uppfylla ännu en af mina önskningar? — Beviljad, min älskade, innan den är uttalad, sade Rudolf glädtigt. — Tack, jag tager dig på orden. — Men jag skulle väl veta hvarom frågan är? — Jo, helt enkelt, att jag vill bjuda en gäst hit öfver helgen. — Tio, tjugo, om du behagar -— ju flera desto bättre; men hvem menar du? — Jag menar din brors fosterson — jag menar Wilhelm Wilner. Rudolfs ögonbryn sammandrogos. — Jag kan ej neka, sade han med både missnöje och förlägenhet, att detta var den minst välkomna gäst du kunde hitta på. :Ynglingen behagar mig icke, och den malplacerade stolthet han visat genom att sända mig penningarne tillbaka och såmedelst afsäga sig min hjelp har ökat min ovilja, och jag ser intet skäl hvarför vi skulle draga honom in i vår familj. — Derför finnes det talande skälet att han genom oss blifvit beröfvad allt hvad han hade att hoppas af lifyet i ekonomiskt