Dagens Nyheter – 19 november 1869, sida 1

i 8971 273 : sig åt hansitjensteandar. Lika nedslagen och. rådlös som Rudolf visat sig i motgångens och fattigdomens dagar, lika munter och företagsåm var han nu och visste råd för allt, blott kassan icke sinade. Fru Maria hade varit mer än menniska, om hon icke, såsom sådan, haft den svagheten att glädja sig ej allenast åt välståndet, utan äfven något litet åt lyxen. Hon såg sin man lifvad och nöjd; hon såg en ljusare framtid för fina barn. Hon gladdes naturligtvis häråt, om hon också aldrig glömde att hysa en liten fruktan för sin mans benägenhet för ett öfverdådigt slöseri; men med innerlig förtjusning tyckte hon sig dock märka, att han i månget hänseende låtit sig varnas af erfarenheten och iakttog mera beräkning vid sina företag. Maria var således lycklig att få ordna det nya hemmet och uppbjuda hela sin förmåga att bereda trefnad och nöje för man och barn under den stundande helgen. Midt under dessa bestyr var det dock en tanke som ständigt förföljde henne, som icke lemnade henne ro om natten och icke vek ur hennes sinne om dagen — det var tanken på Wilner, denne yngling, som blifvit lidande, då allt detta goda tillföll hennes familj. Han har nu intet hem att komma. till sade hon till sig sjelf, ingen som gläder sig öfver hans framsteg, ingen som underlättar dem; och hur annorlunda, om hans välgörare lefvat! WILHELM WILNEB,. 12.