stack matköytet genom fönstret till. halta Stina och sade, att det skulle smaka henne bättre om hör trödde att en snäll tomte lagt det der — och nu vill du att denne gosse skall också tro på en tomte. — Ja, ja! mamma, tyst du bara — kan du tiga, nog kan jag vara tomte. — Nå, det är godt. Låt-se att du alltid blir en god tomte och aldrig har andra hemligheter än sådana, som en god tomte kan ha på sitt samvete. — Ja, älskade marima! ja, det vill jag! utropade gossen och flög högt gråtande i modrens utsträckta armar. Ehuru detta aflupit alldeles efter önskan, hade likväl Maria liksom litet ondt samvete öfver att hon gjort det utan sin mans vetskap och tänkte med förskräckelse på, om detta i sig sjelf oskyldiga hemlighetsmakeri kunde ingifva Gustaf någon håg och vana att företaga något bakom ryggen på sin far; men nu var det gjordt och hon beslöt att städse ha ett vaksamt öga på sin son och uppbjuda hela sin förmåga att motarbeta det onda frö hon möjligen mot sin vilja utsått. — Du lofvar mig, Gustaf, att vara uppriktig i allt met din far och mig, sade hon i sitt hjertas ängslan då hon tryckte afskedskyssen på sonens panna;