mettera Månen. Att skrifva till hans vän, nöotarien Lundqvist, och uppdraga Honom att tillställa Wilner hvad nödigt var — nej, det dugde ej, af sämma skäl. Att uppdraga någon af sitta frantimmersvänner en dylik kommission? Nej, nej, det kunde gifva anledning till prat, utläggningar, gissningar utan all ända. — Nu här jag det! utropade Maria glad för sig sjelf: Gustaf skall hjelpa mig. Gossen kan skrifva utanskriften och afsända brefvet från köping, dit han skall i skola, och en summa som kommer från en anonym kan icke sändas tillbaka. En vecka sednare sade fru Maria till sin son: -— Gustaf, min gosse! Du är således mycket glad åt att få komma till skolan? — Jo, det kän mamma lita på, och hvad jag skall läsa sedan och taga de väckraste betyg i hela klassen, det är säkert det — och läsa latin sedan — jag skall bli en riktig latinare och -magister med krans. En sådan magister Som mamma sett krönas der uppe i -i — — I Uppsala, min gosse. Ja det är nu godt och väl att du så gläder dig åt dina studier; men då bör du också tänka på att om ödet velat — om Gud velat, — rättade sig Maria — att vi förblifvit lika fattiga, som vi för kort tid sedan voro, så hade du ej fått komma i skola. — Ja, då hade jag gått i sjön, mamma,