bildning och intelligens samt deri hålla examen. i Då lagen, af nu anförda skäl, icke kan hindra en utgifvare att å andra personer öfverlåta bestyret med tidningens utgifvande, och lagen ej heller kan åtkomma hvar och en, som till tidningen bidrager med en artikel af brottslig beskaffenhet, så har man ansett att tidningen bör representeras af en enda person, och denne måste naturligtvis vara den synlige utgifvaren, den som för ändamålet anmält sig. Han, men ingen annan, är således tidningens utgifvare, så länge han låter tillståndsbrefvet dertill användas. Af enahanda beskaffenhet är förhållandet med namnsedeln för författare af icke periodisk skrift. Namnsedeln innebär ingen visshet om att den deri uppgifna personen är författaren; men den, som tillkännagifvit sig vara författaren, måste såsom sådan anses. ; Härförutan kunde ingen tryckfrihet finnas. Ansvaringssystemet kan således ej i lagen afskaffas utan tryckfrihetens upphäfvande; men deremot kunna de missbruk, hvartill detsamma på ett eller annat håll föranleder, småningom förminskas genom det korrektiv, som ligger i det allmänna ogillande, hvilket ovilkorligen måste drabba hvarje dålig handling, som blifver föremål för offentligheten; således äfven missbruket af tryckfriheten. En stigande bildning skall dessutom öka kraften hos detta korrektiv. Lyckligtvis straffas och oskadliggöres det tryckta ordets missbruk ganska lätt, till följe af dess offentlighet, då deremot dep enskilde baktalaren och belackaren kan oförmärkt sprida sitt gift hvar han behagar. Må man beakta dessa förhållanden, och ej låta locka sig till storm mot tryckfriheten: eller att såsom riktig anse någon slags tumning af grundlagen, derför att denna ej förmår förekomma alla missbruk; ty någon sådan lag torde säkerligen aldig kunna skrifvas. De faror, som möjligen kunna uppkomma genom missbruk af tryckfriheten äro för öfrigt af ringa betydenhet, vid jemförelse med dem, hvilka kunna uppstå, om vi förbise grundlagens helgd och lemna fältet öppet för det administrativa godtycket.