-—81 — öfvermod, som ger sig då det kniper, och jag skall tid efter annan komma ihåg honom; nu till en början fick han hästen och litet annat. 3 — Hästen, som han begärde för att skjuta ibjäl honom på sin herres graf. Det måtte vara en ädel och präktig karaktär på den gossen, och, Rudolf, jag är öfvertygad att du vid närmare betänkande finner att du bör dela arfvet med honom. — Midtitu kanske, sade Rudolf leende; ack, de fruntimren! hur förträffliga de än äro, så förstå de dock aldrig penningeaffärer. — Om icke just midtitu, så betänk att han var din brors fosterson, troligen son och har således egentligen rätt till hela förmögenheten. Låt honom nu, då denna rätt ej kan försvaras med lagen, åtminstone insättas i samma rätt som våra egna barn. — Vi skulle kanske adoptera honom. Nej, jag tackar, tala aldrig om en sådan dårskap — deraf blir ingenting. cc — Nåväl, anslå då med ens tillräckligt för hans studier och hela framtid. — Åh, det vore icke klokt att kasta åt en yngling ett så ansenligt arf; han skulle tro sig bottenrik och snart göra ända derpå. Bättre då, som jag tänkt, att årligen sända honom sitt undersåll. — Det är möjligt att du har rätt, blott detta underhåll blir tillräckligt och att det WILHELM WILNER. 411.