för att gå som dräng, hvilket Pappa alltid hotade mig med, det hade jag icke gjort, stammade Gustaf med gråten i halsen. — Nåväl, min gosse, du slipper det nu, efter hvad vi skola hoppas; men ser du, det är så många som skulle ha lika god lust att studera som du och icke kunna få det af brist på tillgångar. — Tillgångar? —Ja, jag menar pengar för att betala i skolan eller för att uppehålla sig vid gymnasium. Tänk dig nu, Gustaf, att du när du med heder gått igenom skola och gymnasium och just stod färdig att begifva dig till akademien för att taga studenten blefve träffad af den olyckan, att din far dog och du blef lemnad utan alla resurser att fortsätta dina studier och du blefve af brist på penningar tvungen att öfvergifva tanken på att blifva magister. j — Mamma! Mamma! Hvarför talar du så rysligt, snyftade gossen. ; — Så, mitt barn, lugna dig, jag ville blott att du skulle tänka derpå för att vara tacksam för din egen lycka och försöka att hjelpa dem som äro olyckliga. Nu är det så att jag vet en yngling som träffats af en sådan olycka och jag ville just se om det icke skulle glädja dig att få sända honom en liten hjelp, så att han kunde få taga sin studentexamen. — Ack, ack! Du gudomliga mamma, hit