Uppgif derför hvad han yttrat i detta afseende, och vi skola:se till. — Herr major, sade ynglingen och blickade stolt och frimodigt omkring sig; herr major, jag har till denna stund aldrig tänkt på min välgörares förmögenhet. eller. eftersträfvat hvarken stor eller liten del deraf. Det var hans ömhet, som var mig dyrbar, och att göra mig denna värdig var mitt mål. Jag har nu förlorat den enda varelse på jorden, som jag haft skäl att älska, som gjort mig godt och som genom sina egna handlingar visat mig hvad rätt och ädelt är. Jag hoppas att dessa lärdomar ej varit alldeles förgäfves — jag skall nu sjelf bryta. min bana eller förgås på försöket. Jag kom icke hit för: att göra några anspråk gällande, endast för att säga detta ställe, mitt barndomghem, farväl — och . för att träffa en vän, notarien Lundqvist. — Men ni skall icke skiljas: härifrån utan att medföra, något minne; det är utan; tvifvel månget föremål, som kan vara, er kärt. Den likgiltiga ton, hvarmed dessa ord yttrades, framkallade mer än deras; futtighet en förtrytelsens -rodnad på Wilhelms kinder och han var på väg att meg en kall bocning lemna rummet, Han hejdade sig ock. j — Om, sade han, ni, herr major, skulle vilja skänka , mig. något, som förr tillhört min välgörare, så beder-jag att detrmåtte