Dagens Nyheter – 16 november 1869, sida 2

är ej längre en främling för den familj som adopterat det, och denne pojke måtte väl enligt alla rättsbegrepp ha lika rätt med dina egna barn, minst sagdt? — Det tål att tänka på. j — Nå, tänk då, så du blir grönögd, men hoppa icke öfver det som ligger närmast till hands. — Det vill till att det är en från gammalt bepröfvad vän, för att man skall fördraga ett sådant språk. oo Fördrag eller fördrag icke, det ger JAg e os — Ursäkta att jag stör herrarne, sade den inträdande mnotarien Lundqvist; men orsaken , är att Wilhelm Wilner är :hemkommen eller, rättare, kommen att för sista gången se: det hem, som varit honom så kärt. Han har träffats af ett hårdt slag, ett slag som. . . — Hvar har ni pojken? frågade doktorn med vanlig ifver, utan att afvakta Rudolfs yttrande. .; Notarien sände en frågande blick öfver till denne, liksom om han velat läsa i Rudolfs ansigte sin unge väns, öde; men detta ansigte var icke alltid att. förlikna vid en öppen bok, och ingenting tillfredsställande kunde notarien sluta af. de sammandragna ögonbrynen, de sänkta ögonen och de bleka — Vill majoren mottaga häradshöfding