EOCHKRNOLDIM, STYy GR lätteligen kunna ur fängelset undanskaffas till Amerika, Såsom någon gång skett med ansvaringar, hvilka blifvit fällda för tryckfrihetsbrott medan de varit på fri fot. sk x Göteborgs Handelstidning har tydligare förklarat meningen med dess första artikel i detta ämne, hvilken föranledde oss att upptaga uenna tryckfrihetsfråga till en behandling, hvarigenom, som man nu finner, frågan kommit på temligen klar fot. Handelstidningen tillkännager att den delar vår åsigt, det justitieministern ej egt rätt till en sådan grundlagstolkning, som den han gjort, utan domstols pröfning. Vi hafva endast, säger Handelstidningen, anfört det korollarium, som vi ansett af åtgärden böra härflyta. Detta innebär likväl ingalunda, att tillståndsbevig skulle kunna vägras hvem det vara må, som ej är enligt grundlagen disqvalificerad attutgifva en tidning: Fastmer måste ett sådant bevis lemnas. Men deraf följer ingalunda, ätt denne man är den verklige utgifvaren af den tidaing, som han anmält sg vilja utgifva. En sådan absolut bevisningskraft eger tillståndsbeviset icke, enligt vårt iörmwnande. Grundlagen säger nemligen ingalunda, att enhvar, som presenterar ett sådant bevis, är ovilkorligen utgifvare af en tidning, men lagen säger, att utgifvaren af ett dagblad skall amnnäla sig. Hr Dalhammar måste vara oförhindrad att uttaga tillståndsbevis till huru många tidningar han behagar; men det hindrar ej, att ju t. ex. hr iHagström, då han vill utgifva Fäderneslanået, måste derför anmäla sig, men icke framskjuta n änndn, som gör anmiälningen. Den rätta proceduren uti det fall, hvarom här är fråga, synes oss derför hafva bort vara, att hr Hagström, den kände och verklige utgifvaren af Fäderneslandet, blifvit ställd till ansvar derför att han icke anmält sig att utgifva ifrågavarande blad. Hr H. förklarar naturligtvis då, att han ieke är utgifvaren, utan att detta är hr Dalhammar. Från åklagarens sida måste då visas, att Dalhammar icke är rätter utgifvare, trots tillståndsbeviset, hvarefter frågan afgöres af domstolen. Hvar och en, som lika med oss afskyr det fega och föraktliga bruket af ansvaringar i ändamål att kunna utan risk beljuga och förtala personer samt vanställa sakförhållanden, delar Handelstidningens önskan att den sannskyldige utgifvaren — (i fråga om Fäderneslandet boktryckaren : Hagström) — måtte kunna bli ställd till ansvar i stället för hans bulvan; men att detta icke gär för sig är redan genom ett högsta: domstolens utslag -.konstateradt. -Vi meddela detta prejudikat: sHandlanden XX. tilltalade förre notarien. Y., såsom. förment utgifvare af tidningen N. N, för en deri införd, för X:s goda namn och rykte förnärmaände artikel. Rådhusrätten ansåg Y., såsom tidningens verklige utgifvare, vara Tätt svarande i målet och fillde honom till ansvar. Hofrätten upphäfde rådhösrättens alla åtgärder och beslut samt befriade Yfrån åtalet. Högste domstolen i sutslåg den: 3 maj 1852 yttrade: TF:s 1-8 4,,7 och:8 mom. samt 4 2 mom. förmå:; att: utgifning af dagblad eller periodisk: skrift icke får egå rum med mindre än att justi-; tiestatsministern meddelat bevis att intet hinder deremot förekommer; att utgifvaren af sådan skrift alltid skall i afseende på ansvaret anses såsom författare, och, när åtal för densaåmmas intehåll Väckes, hans namn af justitiestatsministern uppgifvas, samt att boktryckare, som skriften tryckt utan att vara försedd med omförmälte villståndsbevis, är .till stadgadt bötesansvar förfallen, jemte det skritftens utgifvande skall instillas intilldess utgifvaren om tillståndsbevis ig anmält, Och emedan, i följd hitraf, vid åtal för innehållet af från trycket utgifna dagblad eller periodiska skrifter; ansvarstalan måste riktas mot aningen boktryckaren eller utgifuaren ; men. hvarken visatyidet Y., på grund af ved derbörligtförhonom-utfördadt tillståndsbevis; RES TEES YST VIT Ste 6 en te, Py AT ST te ca va et Bege ten IVL RN AR