Dagens Nyheter – 16 november 1869, sida 1

SS DO — — Hvad menar ni? frågade Maria, hvilken alls icke följt doktorns tankegång, utan egnat all sin uppmärksamhet åt Rudolf, som ej tycktes kunna komma tillbaka från sin bestörtning. Sjette kapitlet. Åtta dagar sednare hade alla tidningar förkunnat olyckan vid Stalpet. Rinagning i kyrkan, tacksägelse och alla öfliga ceremonier voro iakttagna. Man hade äfven ransakat häradshöfdingens efterlemnade papper och funnit hans affärer i ett lysande skick och på det omsorgsfullaste ordnade; men man hade icke funnit något testamente. Å — Detta är ju alldeles förträffligt! sade doktorn, som välvilligt biträdt sin vän. — Du, Rudolf, är ju således närmaste och enda arftagaren. Man kan då säga att lyckan förföljer dig, om du också bär dig aldrig så dumt åt — jaha, detlönar ej.att du förargar dig öfver min uppriktighet, den gör dig godt, och tacka du himlen att du har en enda vän på jorden, och det säger jag rent ut, att det var f—n så beqvämt att, sedan man förstört sin egen och hustruns förmögenhet, få taga sin brors egendom som god pris. Lyckan faller öfver dig, min käre WILHELM WILNER. 9.