Dagens Nyheter – 15 november 1869, sida 3

Meddelanden från allmänheten. Herr redaktör! För nedanstående begäres om plats i Eder ärade tidning: Gustaf Adolfs torg, som med skäl kallas Stockholms förnämsta öppna plats, missprydes af ett hus, det s. k. Palinska, i hörnet af Malmtorgsgatan. Dess yttre, tärdt af tidens frätande tand, kräfver en snar reparation. Men oafsedt om en sådan blir företagen eller icke, kunde väl åtminstone den utanför huset befintliga, för den passerande allmänheten mycket hinderliga trappan flyttas inom yttermuren, med ringa kostnad för egaren och utan att inkräkta för mycket på den rymliga förstugan. Stockholm skulle blifva egaren oändligt tacksamt för en sådan åtgärd, hvilken skulle vittna om att han riktigt tydt satsen: noblesse et richesse obligent. Wallentuna den 10 nov. 1869. Herr redaktör! Med anledning af en i Fäderneslandet för den 6 dennes införd skrifvelse från Åbyholm, rörande ett mål mellan bönderna och pastor Svanson jemte inspektor Melin, hvilka sednare blifvit af de förre angifna för röstvärfning till prestvalet härstädes den 25 sistlidne april, anhålles få meddela den upplysning, att bemilte angifvelse är tillkommen på så lösa och obestyrkta grunder, att hvarje rättänkande inom församlingen derför hyser den största ovilja mot angifarne, hvilka icke heller kunnat förebringa den ringaste bevisning. I öfrigt hade man väl trott, att pastor Svansons 19-åriga tjenstetid härstädes, håde som komminister och vice pastor, och i allo oförvitliga vandel skulle freda honom för en dylik beskyllniog,; men då denna nu en gång ir gjord och på ett obehörigt sätt dragen inför domstol, bör väl ej saken få någon annan tydning, än den förtjenar. Om bemilte rittegång kan få namn af skandal, så lärer det hvarken blifva pastor Svanson eller inspektor Melin, som deraf känna sig träffade, utan blir det tvärtom bönderna, som få vidkännas skammen af att springa med angifvelser i oträngdt mål. Saken kunde visserligen ge anledning till åtskilliga reflexioner, men vi inskränka oss till den bestimda förklaringen, att både Svanson och Melin gjort sig allmänt kända för redbarhet, rättrådighet och den mest exemplariska vandel, samt att den omtalta röstvärfningen blott fnnnits till i några bönders inbillning. Församlingsboar. ERSEGRELEEKAR RA