Dagens Nyheter – 15 november 1869, sida 1

aflägsnande, under djup tystnad. Maria lutade sig öfver sin man, som tycktes alldeles förkrossad af den oväntade underrättelsen, och doktorn gick långsamt fram och tillbaka på golfvet. Slutligen stannade han framför Rudolf och sade just ej i den allra mildaste ton: — Nå, Rudolf, det der var en olycka som torde blifva en lycka för dig. En bedjande blick från fru Maria hejdade doktorns uppriktighet. — Nå, det är naturligt att du skall erfara en viss bestörtning i första ögonblicket. Hur var det, jag vill minnas mig ha hört att du just ej stått i bästa förhållande till din bror på sednare tider. Såg ni någonsin häradshöfding Stegen, fru Maria? — Nej aldrig. — Nå, det är så godt atticke hafva sett de döda, så saknar man dem icke. Jag kände honom ej heller, men har hört ganska mycket godt om honom, och man kan nog ofta tycka att lian svänges blindt af vensterhändta döden. Han var väl en map i sina bästa år? — Fyrtiåtta år. — Och mycket rik? — Jag vet icke. — Nå, det få vi veta; men hvem är denne herr Wilhelm, som karlen nämnde? — En fosterson. . — Aj för f—n, det var ett item.