Dagens Nyheter – 15 november 1869, sida 1

rade 1 hans hand och han sjönk ned på stolen, blek som ett lik. Maria störtade förfärad fram, och doktorn spärrade upp ögonen och frågade på samma gång som hon: — Hvad är det? Rudolf svarade icke. Karlen vid dörren tog i stället till ordet med tårar i sina ärliga ögon. — Saken är, att min gode husbonde, häradshöfding Stegen i går afton har kört ned vid Stalpet.) — hans häst, den gamle Mylord, har blifvit fasttagen vid Aneby qvarnar och stycken af vagnen ä hittade, men icke ett hår af husbon; ack, han va den bästa husbonde i verlden. Det va en faslig olycka och den stackars herr Wilhelm, som inte ä hemma, han blir väl rent stollig då han får vetat. — Var din husbonde ensam? frågade doktorn. — Jaha vars, de va han, för si han hade alltid den vanan att åka ensam då han tog Mylord; det va en sådan slug häst, och husbon och han kände hvarandra så väl. Nu va de så, att han skulle resa till grefven på Katrineholm i några affärder och kom sent ut i går, för de va så många som ville tala ve honom, så han blef uppehållen, och jag fråga honom ändå, när jag körde fram hästen, om inte te minstone I det föregående har oriktigt stått: Stolpet.