FEST YSASRARTRISERp SRA rem —TET——X—X TX 1 krigsvetenskapsakademien, sedan antagen till redaktör för dess tidskrift, slutligen vid 1867 års riksdag utsedd till sekreterare i landtförsvarsutskottet. Men lärare i krigskonst och krigshistoria vid Marieberg, som står under prins Oscars inspektion, fick han ej blifva, ehuru han utgifvit några arbeten, som tyckas vara fullgoda specimina, nemligen: Om skärgårdsflottan. Berättelse om svenska krigshistoriens märkvärdigaste fältslag, med atlas. Arkiv för svenska krigens historia. Svenska regementens historia. Arkivariska uppgifter om svenska armåens styrka, sammansättning m. m. Vi äro icke säkra om detta är allt hvad hr M. diltils utgifvit, men sedermera bar han ytterligare dokumenterat sin förmåga att föreläsa i krigskonst och krigshistoria genom Finlands krigshistoria, som nu är under tryckning, och en lärobok i skärgårdsartilleriet, gillad af sjöförsvarsdepartementet. Onåden framträdde skarpare för ett par år sedan, då hr M. såsom föredragande inom akademien i taktiken vågade klandra det itererade användandet af en viss formation på våra fältmanövrer, hvilken konungen uppfunnit, och hvilken derför naturligtvis alla ödmjuka militära tjenare ideligen använde. — Hr Mankell blef beröfvad det innehafda uppdraget. Vi erinra oss att general Hazelius lemt nade sin befattning såsom akademiens sekreterare i fjol. Hvad hade väl varit rättare än att den ypperste —-snart sagdt ende — författaren i militära ämnen blifvit hans efterträdare! Men akademien valde en annan, en kunskapsrik och aktningsvärd officer, men som säkerligen sjelf icke gör anspråk på att vara skriftställare. Nu är hr Mankell, som sagdt, utan anfördt skäl, uppsagd äfven från redaktörsr skapet för tidskriften. Konservatismen anser sig nu tillräckligt stark att ej behöfva längre iakttaga några konsiderationer. Krigvetenskapsakademien är ej en institution, som har ögat fästadt endast på vetenskapen. Den är en kunglig adjutantkår. Att en militär vågar hysa. och uttala, — till på köpet i tryck! — andra åsigter än Kungl. maj:ts och krigsstyrelsens tillfälliga och vexlande, och framför allt att han vågar vara frisinnad och öppet erkänna detta, är ett alltför dåligt exempel för armån att ej böra qväsas. Men skulle detta lyckas med en, — får kr Mankell ej vara medborgare jemte det han är militär, utan att derför blifva straffad, så är det ock snart slut med den medborgerliga friheten: för armåns öfrige officerare. Då heter det för dem i alla afseenden: tiga, lyda — eller dö! a sakta TORARIN STEK ET I RRD