Dagens Nyheter – 15 november 1869, sida 1

Det var mycket det! sade Maria leende. — Jaha, alldeles för mycket. — Finns det ej någon annan utväg? — Icke har rådman Grås förstånd hittat på någon annan. Denna låg närmast till hands och befanns beqvämast för honom som utredningsman i boet. Han säger helt simpelt att det är min skyldighet, såsom varande den närmaste lefvande slägtingen. Är karlen galen! Hvad har man för skyldigheter mot kusiners barn? — Alltid desamma som mot enhvar annan af sina medmenniskor. — Menar ni det! — Nå, hvad tycker ni jag bör göra? — Det som edert ädla hjerta bjuder er. — Prat! Ett hjerta må vara hur ädelt som helst, så räcker hvarken det eller kassan till att draga försorg om alla oförsörjda. — Men om dem, som komma 1 ens väg, och så långt kassan räcker. — Men det fordras en stor kassa för att uppfostra fem. . — Väl skött, kan litet vara drygt. — Jaha, och mycket kan gå snart åt, gade doktorn med en ofrivillig sidoblick på Rudolf, som bet sig iläppen och tyst åhörde samtalet. — Förutsätt att ni tager barnen hem till er, att... — Nej, min fru, det är för galet. Hvem WILHELM WILNER. 5.