Dagens Nyheter – 13 november 1869, sida 2

fostringsanstalt och har aldrig åtagit mig att hålla ammor tillhanda åt lindebarn, hvilkas föräldrar behaga dö, då de bäst behöfde lefva. Du har rätt, bror, jag har rakt intet att skaffa med den der afkomman. — Har din kusin efterlemnat någon förmögenhet? frågade Rudolf, — Något obetydligt, som hvarken räcker till skål eler vägg. — Hafva de stackars barnen någon som sköter om dem? frågade Maria. — Naturligtvis icke, ehuru de borde kunna ses om af en sexton-årig syster. — Är den äldsta redån så gammal, då går det väl an. 1 t— Nej, det går icke an, ty den yngsta af de fem är knappt ett år, och den äldsta icke ett uns förståndigare än om Hon innehåäde sammma ålder. Hön, det vill säga Rosaura eller Rosalinda hvad hon heter för granat, är naturligtvis uppfostrad på det moderna viset. Hennes söta mamma gaf sig ingen rö förrän bon fick henne till ett lika stört sjäp som hon sjelf var och gaf henne till den ändan en frånsysk bonne; ett slägte söm, i parentes sagdt, fn måtte jaga ur vårt land. Hon, bonhen förstås, kujonerade hela huset och lät både herre och fru dansa efter sin pipa, var för resten rå, okunnig och lättsinnig, som hela slägtet, hade älskäre, ställde till: skandaler och gjorde