Dagens Nyheter – 13 november 1869, sida 2

familjen till en visa för hela orten och förderfvade i grund fickungen, Som hade dessa dåliga exempel för ögonen och trodde sig fasligt lärd, derför att hon kunde pladdra litet fransyska. Aflandet efter det välsignade språket har nu hos föräldrar öfvergått till en verklig sjukdom — en sjukdom, sot förtager det lila förnuft, de förut innehade. Barnen skola lära fransyska, Stor sak om de kunna räkna till fyra -de skola med modersmjölken insupa förakt för allt svenskt och bildas till apor af allt utländskt. Jo, det är ett folk det, som gör pretention på att kallas en nation — fy fn! hade jag så när sagt; men åter till kusinen? För att göra Verket komplett sände de sedan flickan i pension i Stockholm — Jag tror densamma, der eder Märtha varit. — Jo skönt, HVäd blef resultatet? Att denna Rosamunda i sorgens dag fallit Hed som en pannkaka och väntar att hela verlden skall buga sig och bedja om den äran att få reså upp hennes nåd. — Jo, de ställa tilldet här i verldeh, ock så lägga de sig hed? att dö från de ljufvå följderna — alltför beqvämt! Man kan bli rasande! — Min bästa döktor, higna er. — Lugna mig! Lugna mig! Pratar ni också dumheter, som annars brukar ha en smula förstånd? utfor doktorn i högsta förargelse. — Min bästa doktor Bernard, sade Maria