Dagens Nyheter – 13 november 1869, sida 2

Friedrich Halms tragedi åter framträdde scenen. BE var talrik ch intresset hr pjesen särdeles lifligt. I En ny lockelsö var att hr Swartz öfvertagit Cesar Caligulas roll efter hr Dahlqvist. Om också hr 8. genom denna sin skapelse icke bjöd oss något nytt Och öfverraskande, så måste man dock säga, att hau löste sin uppgift så, som endast en artist af första rangen kan göra det. Bilden af den blodtörstige och vällustige tyrannen framstod klar för åskådaren, och spelet, då Cesar fattas af de vaknande samvetsqvalen, var djupt grinder Hr -Elmlunds framställning af Thuwmelicus är det bästa denne konstnär någonsin. visat, och det vill icke säga litet. Isynnerhet gör sig hr E:s stora talarg gällande i descener, der fäktaren uttalar sin entusiasm för kämpa-spelen i cirkus och tppenbarar sin omedvetennet om det låga i fäktarens yrke. Thusnelda-Hvasser firade triumfer, ty man återfinner icke här så mycket af den utmärkta konstnärinnans stundom störande maner Hennes bild af-den ädla germaniska qvinnan är mera helgjuten än de flesta af: artistens öfriga skapelser. I sista akten, då hon dödar sin son, framstod hon några ögonblick sublim, och den som följt fra H. på hennes konstnärs:bana skall högt erkänna att Thusnelda är detskö naste bladet i hennes lager. Dramatiska teaterns program för i går afton upptog tre pjeser, hvaraf två nya. Det återupptagna äldre stycket, Rosa och Rosita, är fördelaktigt kändt af en stof del af pöbliken, men man återser det alltid med nöje, ty der finnes godt om roande elementer, Fröknarna Björklund och Lindqvist hade öfvertagit titelrolerna, som förr utfördes af fru Hvasser och fröken Gurli Åberg, och båda lyckades tillvinna sig publikens bifall; som de också i högsta måtto förtjerade. Fröken Lindqvist inropades iör öppen ridå i 1:sta akten och alla efter styckets slut. De nya pjeserna voro En fe, komedi i, en akt af Octave Fenillet, och Evas systrar, interiör i 1 akt, svenskt original. Det förstnämnde stycket ör en poetisk skapelse, något mystisk och orimlig, men dock :af-rätt stort Une. De spelande inropades efter styckets slut. Evas systrar utmärka sig för friskhet och naturlighet. Stycket är en liten täck interiör ur Upsala-lifvet — icke studentkamratslifvet, utan interiören af ett hem, der mau med kärlek och deltagande följer atudenten i hans lif utom hemmet. Fru Almlöf, utmärkt som den ena of systrarne, inropades för öppen ridå: Stycket var förtjent af det lifliga bifall det framkallade och hade en afgjord framgång. Efter ridåns fall inropades författaren, men han hade icke gifvit sig tillkänna. Derefter inropades de epelande.