Dagens Nyheter – 13 november 1869, sida 2

jaja, ursäkta om mina uttryck ej äro så särdeles passande; men, ser ni, jag är alldeles bragt ur koncepterna. — Ni? — Ja, just jag — ni tror väl ni att jag låter mig störas af ingenting derför attjag icke för hvar och en blottar mitt inre, utan låter allmänheten tro det vara lika sträft och skrofligt som den yttre menniskan; men ser ni, det kommer sig deraf, att jag ger allmänhetens omdöme tusan och frågar blott efter så der en och annans, som tyckes mig hafva litet mer än vanligt förstånd, och som ni är bland de utvalda, så här jag rest till er med mina bekymmer. Jåg har dem här på fickon. Ni måste visa mig rätta stråten — jag är alldeles yr i hufvudet — samvetet har förlorat sin kompass och — ja, det är rent galet — döm sjelf. Se här och se Här hvarmed jag öfverfygladeg i dag, på morgonqvisten. Doktorn uppdrog ett bref ur hvardera af bröstfickorna, i det han vaggade sin magra lekamen än på ena, än på andra benet, liksom hade han stått på ett krärigande fartyg. Han förde med otrolig Hastighet den venstra handen genom sitt korta, rödbruna bår, hvilket redan förut hade en afgjord benägenhet att stå upprätt, likt igelkottstaggar. — Se här, fortfor ban och kastade det det ena brefvet på. bordet; det der är från