Ytterligare om Balhammarska tillståndsbrefvet. (Insändt.) Insändaren, som särdeles intresserar sig för lIagskipningsärenden, men alldeles icke hyser några sympatier för tidningen Fäderneslandet eller dess ansvaring, har med tillfredsstälse läst Dagens Nyheters reflexioner i anledping at Göteborgs Handelstidvings uppsats, i fråga om justitieministerns åtgärd att förklara Dalhammars tillståndsbevis ogiltigt. Irsändaren önskar dock att särskildt få fästa uppmärksamheten derå, att justitieministern genom denna sin åtgärd fråntager Dalhammars familj en inkomst, som den torde väl beböfva. Det är nemligen en känd sak, att de stackars ansvaringarno hafvs några riksdaler i veckan för det de bärs hundhufvudet?. Denna inkomst går nu för Dalbammar och hans familj förlora, Måhända ser förläggaren under sangelsetiden familjen till godo på ett eller annat sätt, men dermed har rättsprincipen ingenting att skaffa; frågan är nelt enkelt: Med hvad rätt har justitieministern beröfvat Dalhammar en förmån, hvartill denne förskaffat sig grundlagsenlig rätt, utan att sedermera hafva förverkat densamma? Dalhammar är i denna stund lika qvalificerad, som då han anmälde sig till utgifvare af tidvingen Gamla Fäderneslandet, ty han är icke dömd för vanärande brott och ej heller förklarad ovärdig att föra andras talan inför rätta. Måhända skall man invända att justieministern förklarat beviset ogiltigt endast för den tid Dalbammar sitter i fängelse; men justitieministern är lika litet berättigad att suspendera som att upphäfva Dalhammars rätt, så länge deane innebar den qvalifikation grundlagen föreskrifver. Det ser ut som polis-id6erna, hvilka just icke gå ut på att respektera individens rätt, börjat göra sig gällande hos sjelfva justitieministern, och sådant är i sanning inga goda tecken för vännerna af en oväldig lagskipring.