Dagens Nyheter – 10 november 1869, sida 2

sig från att han nödgades taga Martha ur pensionen i Stockholm. Ni vet att han så mycket ifrat för utbildandet af hennes musikaliska anlag. — Åbhja, det kan visst vara förtretligt, men ingen olycka — nå apropos, hon är då hemma nu flickan? — Har hon icke helsat? Ursäkta, jag observerade det icke — hon satt vid pianot då ni kom. — Åh tusan! Var det hon som spelade? Jag trodde det var lilla frun sjelf. Hon är då verkligen så utmärkt musikalisk, som hennes far säger. Jag trodde det var bosch, det, som vanligt föräldraskryt. — Nej, hon har nog anlag; men jag vet ej hvart hon tog vägen. Jag skall gå efter henne, så hon får helva på sin goda gudfar — jag tror knappt att ni sett henne sedan ni bar henne till dopet. — Nej, och det är sina runda fjorton år sedan. Sitt stilla, jag är ingalunda angelägen att göra bekantskap med en nippertippa, som nyss sluppit ur en modern pension, och dessutom har jag min särskilda antipati för denna min guddotter. — Åh, hvad kan stackars Martha ha gjort er emot? — Jo, hon har ett väsendtligt fel, som hon dock icke rår för, så jag tänker ej göra henne något illa, tillade doktorn leepde, men hennes åsyn kommer ändå alltid att